|
Laeken, den 14 december 2001
|
|
|
Europaparlamentets talman Nicole Fontaines tal vid Europeiska rådets möte i Laeken
|
|
 |
|
Ärade premiärminister och ordförande i Europeiska rådet,
Finlands president,
Frankrikes president,
Förbundkansler,
stats- och regeringschefer,
ordförande i kommissionen,
höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
ministrar
Som ni vet väljer Europaparlamentet den 15 januari 2002 en nya talman för andra hälften av valperioden. Detta skifte efter halva tiden ger var och en av våra femton medlemsstater, oavsett deras befolkningsstorlek, större möjligheter att se en av sina landsmän som talman för Europaparlamentet.
Det här är därför sista gången som jag har den stora äran att tala inför er i egenskap av Europaparlamentets talman.
Jag skulle vilja börja med att tala om hur mycket jag har uppskattat det välkomnande ni alltid gett mig, såväl vid Europeiska rådets kvartalsvisa möten som under mina många besök i de olika medlemsstaterna och vid alla andra tillfällen.
Jag vill särskilt tacka de fem senaste ordförandeländerna, det vill säga Finland, Portugal, Frankrike, Sverige och nu Belgien. Ni har alltid lyssnat på Europaparlamentet och dess talman och jag tackar er varmt på parlamentets vägnar.
* * *
Denna positiva utvärdering gäller också förbindelserna mellan våra institutioner.
Vid valet till Europaparlamentet 1999 hade förbindelserna mellan de tre institutionerna destabliserats till följd av att den föregående kommissionen tvingats avgå. Jag lämnar min befattning med en känsla av att denna kritiska period, som då orsakade mig mycket bekymmer, lyckligtvis nu befinner sig bakom oss.
Vi har idag utvecklat grunderna för ett välavvägt samarbete dels mellan kommissionen och parlamentet, dels mellan rådet och parlamentet.
Det ramavtal som kommissionen och parlamentet undertecknade förra året fastställer vårt inbördes förhållande på grundval av fördragen. Ramavtalet fungerar bra, även om det händer att parlamentet, vilket är fallet idag, önskar att planeringen av lagstiftningsarbetet var mer exakt, mer rigorös och ännu mer framsynt, så att Europaparlamentet på ett effektivt sätt kan utöva sin demokratiska kontrollbefogenhet.
Medbeslutandeförfarandet mellan rådet och parlamentet, som täcker nästan 50 lagstiftningsområden, har visat att det fungerar, framför allt tack vare de förenklingar och förbättringar som infördes genom Amsterdamfördraget och som har gjort det möjligt att slutföra de flesta rättsakter utan förlikning (71 procent idag gentemot tidigare 60 procent). Vi kan glädja oss över att förbindelserna mellan våra institutioner fungerar väl, även om många punkter fortfarande måste förbättras. Jag är säker på att det spanska ordförandeskapet, som har många ärenden att slutföra, kommer att fortsätta i denna riktning.
De positiva resultaten uppmuntrar oundvikligen till att rekommendera att detta välavvägda beslutsförfarande från och med 2004 generaliseras till alla områden. Detta beslutsförfarande skapar jämvikt mellan de två demokratiska EU-institutionerna, som företräder medlemsstaterna respektive gemenskapen som helhet.
* * *
När det gäller de frågor som förts upp på er dagordning, först diskussionen om Europeiska unionens framtid och de nödvändiga reformerna, uppskattar Europaparlamentet den anda av öppenhet som genomsyrar den strategi ni utarbetat för att inleda ert arbete.
Inget är starkare än en idé vars timme är inne, sa Victor Hugo. Det är nu dags att inleda en fri debatt om alla de frågor som medborgarna ställer sig beträffande EU:s framtida utformning i förbindelse med liberaliseringen av världshandeln, som vänder upp och ned på den inre marknaden, och de stora förändringar som den kommande fördubblingen av antalet medlemsstater kommer att medföra.
Europaparlamentet önskar därför att det konvent som skall förbereda regeringskonferensen får ett mandat som är både öppet och målinriktat. Målet är att samla våra stater och folk runt ett projekt, som omstöper ett enat Europa utan att ödelägga vad som redan uppnåtts. Detta kräver framsynthet och en övergripande metod både i kvalitativt och institutionellt hänseende.
Det som historien senare kanske kommer att kalla "Laekenförklaringen" måste samla en enad kontinent, som snart kommer att omfatta nästan en halv miljard kvinnor och män vars förväntningar på Europeiska unionen inte på något sätt stannar vid de institutionella frågorna, vilket de fackliga demonstrationerna igår visade. För att stärka eller återvinna folkets stöd måste den europeiska demokratin genomsyras av öppenhet och fri debatt.
I samma anda insisterar Europaparlamentet på att dialogen inleds med det civila samhället som ett led i konventets arbete.
Först och främst önskar dock Europaparlamentet att den stora reformen 2004 stärker gemenskapsmetoden, inte av ideologiska skäl utan av ren realism. Om de europeiska institutionerna inte stärks kommer det att vara nästan omöjligt att uppnå enhällighet när vi närmar oss trettio medlemsstater. Ett enkelt mellanstatligt samarbete på frivillig basis, vilket naturligtvis också behövs, men som vi alla vet har mycket begränsade möjligheter, kommer konstant att stöta sig med en eller annan stats särskilda intressen.
I detta framtida sammanhang skulle en överdriven användning av den mellanstatliga metoden underminera unionens förmåga att säkra ett politiskt ledarskap som är i nivå med dess ekonomiska styrka.
Gemenskapsmetoden är också ett medel för att bevara ett värdefullt resultat av den europeiska integrationen, ett resultat som kan komma att ifrågasättas vilket de särskilda omständigheterna med anknytning till den internationella situationen nyligen visat: jag tänker här på varje lands känsla, oavsett dess befolkningsstorlek, av att vara en fullständig medlem av unionen.
Europaparlamentet önskar att den sluttext som konventet skall förelägga Europeiska rådet och regeringskonferensen kommer att vara ett "enhetligt och sammanhängande förslag". Parlamentet anser också att den period som löper från det att resultaten från konventet presenterats tills regeringskonferensen inleds måste vara så kort som möjligt för att bibehålla den dynamism som för denna konstituerande process framåt.
Europaparlamentet anser att konventets och den framtida regeringskonferensens arbete bör konkretiseras med en konstitution för unionen, med den europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna som inledning. Resolutionen om unionens framtid, som parlamentet antog den 29 november 2001, är rik på idéer och förslag avseende konventets arbetsmetod och sammansättningen av presidiet och av själva konventet. Dessa idéer och förslag är frukten av långa debatter inom parlamentet och de har fått massivt stöd i kammaren. Jag är övertygad om att ni kommer att ta hänsyn till dem.
För att avsluta denna punkt skulle jag vilja tillägga att ordförandena för de nationella parlamenten i flera kandidatländer - för att inte säga i de tolv kandidatländerna - framfört sin önskan till mig om att vara representerade i presidiet. Jag för denna förfrågan vidare till er. Allt som görs för att visa att kandidatländerna till fullo är involverade i denna stora reform, som även berör dem, kommer givetvis att bekräfta allmänhetens stöd till anslutningen till unionen, vilket i vissa länder håller på att försvagas på grund av en alltför lång väntan.
* * *
Kommissionen och allmänna rådet har i denna fråga gjort en stark markering genom att meddela att åtminstone tio länder kan ha möjlighet att ansluta sig före 2004 och därmed delta i de kommande valen till Europaparlamentet.
Behöver jag påpeka att detta meddelande kan uppfattas negativt av folkopinionen i Rumänien och Bulgarien som enligt denna prognos skulle förbli utanför unionen?
Jag hoppas att båda dessa länder ges möjlighet att hinna ifatt. Om det sedan skulle visa sig att de inte uppfyller medlemskapskriterierna måste vi tillsammans med dem fastställa en tydlig tidtabell så att vi ändå visar att de redan tillhör familjen.
* * *
När det gäller kampen mot den internationella terrorismen har de tragiska händelserna den 11 september fått unionen att visa prov på sin politiska sammanhållning, stärka sin internationella trovärdighet och ta stormsteg när det gäller att skapa ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Europaparlamentet gav den 5 september rådet fyra rekommendationer där man underströk vikten av akuta åtgärder från EU:s sida på detta område. Det glädjer mig att våra tre institutioner har valt att snabbt genomföra dessa åtgärder. Europaparlamentet är särskilt nöjt över att ett avtal äntligen har ingåtts om en europeisk arresteringsorder. Ni kan vara förvissade om att Europaparlamentet redan på måndag vid sin extra session kommer att godkänna den europeiska arresteringsordern, som man redan tidigare önskat, och som till fullo respekterar de individuella fri- och rättigheterna som vi högtidligen proklamerade i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Europaparlamentet har visat stor solidaritet med Förenta staterna, men har ändå haft en måttfull inställning och försökt se till att vedergällningen inte spårar ur till regelrätta hämndaktioner. Anledningen till denna inställning är att vi har velat förebygga risken för farliga konflikter med den arabisk-muslimska befolkningen i Europa och i resten av världen och att vi försökt beakta den överhängande risken för en humanitär katastrof i Afghanistan. EU anordnade i Bonn, herr förbundskansler, den inter-afghanska konferensen och idag är vi på plats i landet för att möjliggöra humanitärt bistånd, röja minor, stävja oordningen och förbereda återuppbyggnaden. Detta Europa har inte gjort européerna besvikna. Och detta är er förtjänst.
Men detta toppmöte i Laeken måste acceptera att en utrikespolitik utan militär styrka har en otillräcklig räckvidd. De framsteg som noterades under konferensen om kapacitetsförbättringar utgör ett steg i rätt riktning som jag välkomnar. Det är nu lämpligt att ni på er nivå reglerar frågorna om snabbinsatsstyrkans funktion och finansiering för att lansera EU:s försvar så att unionen på ett mer effektivt sätt kan bidra till konfliktförebyggande och till hanteringen av konflikternas konsekvenser, framför allt de humanitära följderna. I denna fråga kommer man att se medlemsstaternas beslutsamhet att ta gemensamma steg. I denna fråga kommer man även att notera unionens trovärdighet.
Situationen skulle vara annorlunda om EU i morgon samtyckte till att utlämna personer som anklagas för brott och som riskerar dödsstraffet, vilket ofta utdöms i Förenta staterna, framför allt om dessa personer skulle dömas av militära domstolar, som ni helt riktigt, herr president Chirac, understryker olämpligheten av.
* * *
Detta år 2001 avslutas med stora framsteg för unionsbygget och för Europa-bilden. Förutom de åtgärder som jag redan nämnt i kampen mot terrorism bör det nämnas att euron kommer att införas om femton dagar. Denna fredliga revolution kommer att beröra mer än 300 miljoner européer. Apropå detta skulle jag vilja lovorda det utomordentliga samarbete som finns mellan EU-institutionerna inom ramen för medbeslutandeförfarandet, som har gjort det möjligt att på ett halvår godkänna förordningen om gränsöverskridande betalningar. Detta är en viktig signal för alla medborgare i EU.
Vi vet att ni, herr premiärminister av Förenade kungariket, har siktet inställt på att ert land snart, om möjligt, skall ansluta sig till detta samarbete. Detta skulle stimulera de andra länder som för närvarande befinner sig utanför euro-området.
På den världspolitiska arenan kan nämnas att valen i Kosovo tack vare EU kunnat genomföras på ett fredligt och välordnat sätt. De har även gjort det möjligt för alla samhällen att delta. De konstitutionella ändringar som godkänts av det makedonska parlamentet för att erkänna större rättigheter för den albanska befolkningen gör det möjligt att hoppas på en politisk lösning av problemen i landet.
Men trots alla ansträngningar från EU:s sida förblir Mellanöstern en cancersvulst som motarbetar världsfreden och som kommer att fortsätta att hålla terrorismen vid liv. Nu förvärras situationen varje dag i denna del av världen
I onsdags utdelade Europaparlamentet Sacharovpriset för tankens frihet. För ovanlighetens skulle delades priset till tre vinnare. Den ene av vinnarna var en engelsk biskop, som fick priset för att de dolda krigen i Afrika inte skall förglömmas. Parlamentet hedrade även en israelisk kvinna och en palestinsk man som var och en hade förlorat ett barn, den förste i ett palestinskt självmordsattentat, den andre i ett kulregn som avlossats av den israeliska armén då hans son försökte hjälpa en klasskamrat på skolgården.
Båda dessa personer hade vägrat att bemöta hat med hat, och trots sina söndertrasade liv lever de för att skapa förståelse och fred. Europaparlamentet ville å sin sida med detta pris bidra till att frambringa fred i stället för krig, att stödja tolerans och förståelse i stället för hat och att upprätthålla hoppet för båda parter i stället för att duka under för de illdåd som hotar att förgöra det.
Men det är hög tid att sätta stopp för den hemska våldsspiral som driver två folk till ett kollektivt självmord. Det är ett absolut krav att den palestinska myndigheten häktar terrorister och deras medhjälpare såvida den kan genomföra en sådan åtgärd i den försvagade och omstridda situation som den själv befinner sig i. Nu finns det dock alltfler unga självmordskandidater eftersom de har övertygats om att det inte finns några utsikter för deras folk eller något hopp om rättvisa. Därför kan det förefalla meningslöst att bekämpa terrorismen om man inte åtgärdar de orsaker som ligger bakom.
I det nuvarande dramatiska och hopplösa läget skulle många internationella observatörer, eller till och med en internationell medlarstyrka, vara en åtgärd som åtminstone tillfälligt skulle bromsa den negativa utvecklingen innan den blir helt okontrollerbar.
* * *
Förenta nationerna har utsett decenniet 2001-2010 till decenniet för en fredlig och våldsfri kultur för alla världens barn.
Jag hoppas att Europeiska unionen stöder detta initiativ och rekommenderar att konkreta åtgärder vidtas för att lära våra barn och ungdomar att ställa sig bakom icke-våld, vidsynthet och tolerans.
På ett personligt plan och som företrädare för parlamentet hoppas jag att Europeiska rådets möte kommer att bli mycket givande trots att det står inför en rad olika svårigheter. Avslutningsvis vill jag tillönska er, det enade Europa och alla de länder vars framtid ligger i era händer, ett riktigt gott nytt år 2002.
Tack för ordet.
|
|
|
|
|
|
EN FR