BETÄNKANDE om Europaparlamentets rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende förberedelsen av granskningsprocessen 2020 för icke-spridningsfördraget, kärnvapenkontroll och möjligheter till kärnvapennedrustning

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION

till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende förberedelsen av granskningsprocessen 2020 för icke-spridningsfördraget, kärnvapenkontroll och möjligheter till kärnvapennedrustning

(2020/2004 (INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

– med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2019 om INF-avtalets framtid och konsekvenserna för Europeiska unionen[1],

– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt av den 13 april 2000 om 2000 års utvärderingskonferens mellan parterna i Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen[2] och rådets gemensamma ståndpunkt av den 25 april 2005 om 2005 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen[3],

– med beaktande av rådets beslut 2010/212/Gusp av den 29 mars 2010 om den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta vid 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen[4],

– med beaktande av rådets slutsatser av den 20 april 2015 om den nionde utvärderingskonferensen mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen,

– med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen av den 12 december 2003,

– med beaktande av rådets slutsatser av den 4 februari 2019 om Iran,

– med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/615 av den 15 april 2019 om unionsstöd till verksamheten inför 2020 års granskningskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen[5],

– med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/938 av den 6 juni 2019 till stöd för en förtroendeskapande process för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från kärnvapen och alla andra slags massförstörelsevapen[6],

– med beaktande av den årliga lägesrapporten om genomförandet av Europeiska unionens strategi mot spridning av massförstörelsevapen (2018) av den 14 juni 2019,

– med beaktande av åtagandena i icke-spridningsfördraget, enligt vilka alla stater som är parter i icke-spridningsfördraget åläggs att bedriva kärnvapennedrustning med ärligt uppsåt och att upphöra med kärnvapenkapprustningen,

– med beaktande av den kommuniké som antogs vid Natos toppmöte i Warszawa 2016,

– med beaktande av Nordatlantiska rådets uttalande av den 20 september 2017 om fördraget om förbud mot kärnvapen,

– med beaktande av Natos generalsekreterares uttalande av den 2 augusti 2019 om avtalet om medeldistanskärnvapen,

– med beaktande av det nya Start-avtalet som undertecknades av Förenta staterna och Ryska federationen och som är i kraft sedan den 5 februari 2011,

– med beaktande av det slutdokument som antogs vid 2000 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen,

– med beaktande av det slutdokument som antogs vid 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen,

– med beaktande av det icke-officiella dokumentet från FN:s generalsekreterare från 2018, ”Securing Our Common Future: An Agenda for Disarmament”,

– med beaktande av arbetsdokumentet ”Unlocking disarmament diplomacy through a ’stepping stone’ approach” (Frigöra nedrustningsdiplomati genom en stegvis strategi), som Sverige har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets granskningskonferens år 2020,

– med beaktande av arbetsdokumentet ”Operationalising the Creating an Environment for Nuclear Disarmament (CEND) Initiative” (Operationalisering av initiativet till att skapa en miljö för kärnvapennedrustning), som Förenta staterna har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets granskningskonferens år 2020,

– med beaktande av arbetsdokumentet ”The Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons at 50: a brief assessment by the European Union” (Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen 50 år efter dess ikraftträdande: Europeiska unionens kortfattade bedömning), som Europeiska unionen har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets granskningskonferens år 2020,

– med beaktande av arbetsdokumentet ”Proposals by the Non-Proliferation and Disarmament Initiative to enhance transparency for strengthening the review process for the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons” (Förslag från initiativet för icke-spridning och nedrustning för att öka öppenheten och därigenom stärka granskningsprocessen av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen) som har lagts fram av medlemmarna i initiativet för icke-spridning och nedrustning (Australien, Chile, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Japan, Kanada, Mexiko, Nederländerna, Nigeria, Polen, Turkiet och Tyskland) till den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets granskningskonferens år 2020,

– med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0020/2020), och av följande skäl:

A. Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (icke-spridningsfördraget) har utan tvekan varit det viktigaste internationella instrumentet för att reglera kärnvapenordningen under de senaste femtio åren. Det utgör hörnstenen för den globala strategiska stabiliteten och är ett oersättligt bålverk mot risken för spridning av kärnvapen. Det har bidragit avsevärt till att minska kärnvapenarsenalen och underlätta en fredlig användning av kärnenergi. Det är ett moget och pragmatiskt fördrag, närapå universellt och i stort sett respekterat. 1995 kom de stater som är parter i icke‑spridningsfördraget överens om att förlänga fördraget på obestämd tid. Med tanke på att man inte kunde enas om ett slutdokument om de konkreta resultaten 2015, är det ytterst viktigt att 2020 års granskning blir en framgång.

B. Sedan 1968 har icke-spridningsfördraget lett till att flera länder i Europa, Latinamerika, Afrika, Asien och Stillahavsområdet avstått från kärnvapen. Det har möjliggjort en fredlig utveckling av kärnenergi och med tiden lett till drastiska minskningar av kärnvapenarsenalerna efter kalla krigets slut. Endast ett fåtal stater har utvecklat arsenaler utanför icke-spridningsfördraget.

C. De tre pelarna i icke-spridningsfördraget – icke-spridning, nedrustning och fredlig användning av kärnenergi – kompletterar varandra och är ömsesidigt förstärkande och oupplösligt sammankopplade. För alla framtida framsteg i fråga om nedrustning och ett totalt avskaffande av kärnvapen krävs därför att de befintliga normerna mot spridningen av sådana vapen bibehålls. Icke-spridningsfördraget har gjort att ett internationellt säkerhetssystem kunnat inrättas.

D. Syftet med icke-spridningsfördragets regelbundet återkommande granskningskonferenser är att utvärdera genomförandet av icke-spridningsfördraget och att utarbeta en färdplan för att uppnå framsteg som bygger på en stegvis strategi. Granskningsprocessen ger de stater som är parter i fördraget möjlighet att upprätthålla och stärka systemet för icke-spridning av kärnvapen vart femte år.

E. Vid 2010 års utvärderingskonferens upprepades att det slutliga målet är att stärka det globala icke-spridningssystemet, och de stater som är parter i icke-spridningsavtalet gjorde förnyade åtaganden avseende de grundläggande bestämmelserna i icke‑spridningsfördraget och antog en handlingsplan i 64 punkter som bland annat innehöll inslag som särskilda handlingsplaner för icke-spridning, nedrustning och fredlig användning av kärnenergi, vilka understöddes av konkreta och mätbara åtgärder som de stater som är parter i fördraget ska vidta för att stödja de tre pelarna.

F. I avsnittet om kärnvapennedrustning har de stater som är parter i fördraget, däribland erkända kärnvapenstater, för första gången åtagit sig att påskynda de faktiska nedrustningsframstegen och att slutligen slutföra det fullständiga avskaffandet av sina kärnvapenarsenaler, såväl utplacerade som icke-utplacerade. Åtgärder som överenskommits inom ramen för pelaren ”icke-spridning” omfattar en lång rad frågor, t.ex. förstärkning av skyddsåtgärder, stöd till Internationella atomenergiorganet (IAEA), fysiskt skydd av kärnämne, ingående och ikraftträdande av tilläggsprotokoll, skyddsåtgärder för kärnrelaterad export, överföring av kärnteknik och nukleär terrorism.

G. Principen om öppenhet är en oumbärlig del av kärnvapennedrustningen, eftersom den bidrar till att ge klarhet om befintliga arsenaler och förstärker kontrollförfarandet. Öppenhet och insyn bidrar till att bygga upp tillit och förtroende och att skapa en gemensam grund för dialog, vilket är en förutsättning för att minska och slutligen oskadliggöra kärnvapnen. Rapporter till IAEA:s styrelse är ett viktigt verktyg för att få insyn i hur kärnvapenfria stater fullgör icke-spridningsåtagandena.

H. Genom icke-spridningsfördragets bestämmelser bekräftas staternas rätt att använda kärnenergi för fredliga ändamål och delta i utbyte av utrustning, material samt vetenskaplig och teknisk information om fredlig användning av kärnenergi, samtidigt som kärnvapenfria stater förmånsbehandlas och vederbörlig hänsyn tas till utvecklingsländers behov.

I. Normen mot att utföra prov stöder både pelaren ”icke-spridning” och pelaren ”nedrustning”, och bidrar därmed också till att potentiella kärnvapenstater förhindras att försöka utveckla och förvärva kärnvapen. Stater som är parter i fördraget har åtagit sig att avstå från alla former av kärnsprängningar och all användning av ny kärnvapenteknik i avvaktan på att fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) träder i kraft. Alla kärnvapenstater har åtagit sig att utan dröjsmål ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. Alla har också enats om att förhandlingar om ett fördrag om förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen bör inledas utan ytterligare dröjsmål.

J. Icke-spridningsavtalet har lagt grunden till att det upprättats kärnvapenfria zoner runt om i världen. Sedan lång tid tillbaka är ett av EU:s mål att skapa en kärnvapenfri zon i Mellanöstern EU har nyligen avsatt en budget för verksamhet som har till syfte att främja en inkluderande dialog mellan sakkunniga och beslutsfattare i syfte att främja åtagandet att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från massförstörelsevapen.

K. I den politiska förklaring som antogs – med 28 nedlagda röster från EU:s medlemsstater – vid den första sessionen under konferensen om upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern, som hölls i New York i november 2019, åtog sig de återstående deltagarna att utarbeta ett rättsligt bindande fördrag för att upprätta en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern.

L. Sedan icke-spridningsfördraget trädde i kraft 1970 har hälften av utvärderingskonferenserna inte kunnat enas om en konkret slutdeklaration, och den senaste slutdeklarationen antogs vid 2010 års utvärderingskonferens.

M. 2020 års granskningskonferens kommer att äga rum i en särskilt utmanande internationell säkerhetsmiljö på grund av de bristande framstegen i fråga om kärnvapennedrustningen på Koreahalvön, Förenta staternas tillbakadragande från den gemensamma övergripande handlingsplanen med Iran, Irans påstådda överträdelser och de formella klagomål som framförts av Frankrike, Förenade kungariket och Tyskland som en motreaktion för att utlösa tvistlösningsmekanismen inom denna handlingsplan, INF-avtalets sammanbrott och dödläget i förhandlingarna om en förlängning av Start‑avtalet mellan Ryssland och Förenta staterna. De nuvarande meningsskiljaktigheterna och motsättningarna mellan de 191 kärnvapenstater och kärnvapenfria stater som är parter i icke-spridningsfördraget i fråga om hur man på bästa sätt minskar och oskadliggör kärnvapen kommer att innebära ytterligare en utmaning för debatten.

N. Flera kärnvapenstater har planer på eller håller för närvarande på att modernisera sina kärnvapen eller deras bärare, och några av dem håller på att sänka trösklarna för användningen av dem i sina nationella militära doktriner.

O. 1994 års samförståndsavtal från Budapest, som undertecknades av Ukraina, Ryssland, Förenta staterna och Förenade kungariket, gav säkerhetsgarantier för Ukrainas territoriella integritet och politiska oberoende avseende hot eller användning av våld i utbyte mot att landet avstod från sin kärnvapenarsenal och anslöt sig till icke-spridningsfördraget. Att Ryssland fullständigt underlåtit att iaktta de säkerhetsgarantier som Ukraina fått genom samförståndsavtalet från Budapest och att folkrätten åsidosatts har haft en nedbrytande effekt på klimatet kring kärnvapennedrustning och icke-spridningssamtal.

P. Den försämrade globala säkerhetsmiljön förvärras ytterligare av en allt större misstro mellan länder, och moderniseringen av arsenalerna som påskyndats av ny teknik som ökar de globala säkerhetsriskerna, särskilt när det gäller eventuella it-angrepp mot kärnvapen, deras ledningssystem samt system för kontroll och tidig varning, liksom den allt större roll som kärnvapen spelar i nationell politik samt nationella strategier och doktriner, gör att vi riskerar att få en ny global kärnvapenkapprustning. Allt fler länder strävar efter att ha kärnvapen som kan användas i strid.

Q. Det finns en betydande risk för att viktiga militärmakter inte längre kommer att sträva efter att bruka vapenkontroll och nedrustning för att minska internationella spänningar och förbättra den globala säkerhetsmiljön, vilket i slutändan åter placerar kärnvapnen i förgrunden för den strategiska balansen och därför leder till tilltagande nukleära risker världen över.

R. I den globala kärnvapenarsenalen ingår det uppemot 14 000 kärnstridsspetsar, och Förenta staterna och Ryssland innehar över 90 procent av denna arsenal. Till och med en begränsad användning av kärnvapen skulle få katastrofala humanitära följder om ingen stat eller internationell organisation har kapacitet att hantera de omedelbara följderna av en sådan attack och ge offren lämpligt stöd.

S. 2017 antogs fördraget om förbud mot kärnvapen av 122 länder, men inget av dessa länder var någon av de erkända kärnvapenstaterna. I januari 2020 hade fördraget undertecknats av 80 länder och ratificerats av 35. Europeiska unionen kunde inte enas om en gemensam ståndpunkt om fördraget.

T. En förlängning av det bilaterala fördraget mellan Förenta staterna och Ryska federationen i form av det nya Start-avtalet, vars främsta mål bör vara att fortsätta att på ett verifierbart sätt minska lagren från kapprustningen under kalla kriget, och som begränsar antalet utplacerade strategiska kärnstridsspetsar för båda parter till 1 550 stycken till dess att avtalet löper ut i februari 2021, skulle vara av avgörande betydelse för att bevara den strategiska stabiliteten och tygla en ny kapprustning.

U. Nato har uttryckt sitt starka stöd för ett fullständigt genomförande av icke‑spridningsfördraget och har – utifrån en strategi i flera steg – åtagit sig att skapa förutsättningar för en värld utan kärnvapen, i full överensstämmelse med icke‑spridningsfördragets bestämmelser.

V. Det USA-ledda initiativet till att skapa en miljö för kärnvapennedrustning (CEND), som fastställer vilka uppgifter som måste utföras för att skapa förutsättningar för nedrustning, syftar till att gå utanför den traditionella strategin i flera steg för att hantera dagens försämrade säkerhetsmiljö.

W. Den stegvisa strategi som lagts fram av Sverige inför stegvisa, mer lättuppnåeliga åtgärder på fyra huvudområden som syftar till att skapa samarbetsvanor, minska kärnvapenspridningen, öka öppenheten och minska de nukleära riskerna, vilket skulle göra det möjligt att uppfylla de befintliga nedrustningsmålen.

X. Metoder i form av it-angrepp, såsom datamanipulering, digital störning och cyberspoofing, skulle kunna äventyra integriteten i kommunikationen och leda till ökad osäkerhet i beslutsfattandet. I kristider skulle sådana it-angrepp på kärnvapensystem kunna leda till en upptrappning, inbegripet oönskade kärnvapenuppskjutningar.

Y. Multilateral dialog och diplomati har visat sig vara effektiva verktyg för att förhindra en spridningskris och en upptrappning av konflikter, vilket framgår av den gemensamma övergripande handlingsplanen, som betraktas som en historisk bedrift och ett viktigt bidrag till det globala icke-spridningssystemet.

Z. Statusen i fråga om massförstörelsevapen för Demokratiska folkrepubliken Korea, som drog sig ur fördraget 2003 och förvärvade kapacitet att tillverka kärnvapen, trots kraftiga internationella sanktioner, förblir oförändrad. Enligt IAEA:s årsrapport för 2018 har Pyongyang fortsatt sin kärntekniska verksamhet. Under 2019 har det rapporterats om tecken på aktivitet vid Nordkoreas kärntekniska anläggningar, och Pyongyang tillkännagav att ett ”väldigt betydande prov” var nära förestående på en satellituppskjutningsplats. Utsikterna till konkreta åtgärder för en kärnvapennedrustning i regionen på kort sikt är inte stora. Nordkorea utgör fortfarande ett kärnvapenhot och ett ballistiskt hot mot regionen och världen.

AA. Under det senaste årtiondet har antalet atomdrivna fartyg ökat kraftigt inom polcirkeln. Förekomsten av radiologiska material och kärnämnen i Arktis innebär en risk för allvarliga tillbud eller olyckor.

1. Europaparlamentet rekommenderar rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

a) att upprepa att en effektiv multilateralism och en regelbaserad världsordning är en förutsättning för att bekämpa spridningen av kärnvapen; att återigen bekräfta att icke-spridningsfördraget är en hörnsten i systemet för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen, ett nödvändigt bålverk mot faran för kärnvapenspridning och en oersättlig ram för att upprätthålla och stärka fred och säkerhet i hela världen,

b) att återigen bekräfta EU:s och dess medlemsstaters fulla stöd för icke-spridningsavtalet och dess tre ömsesidigt förstärkande pelare ”icke-spridning”, ”nedrustning” och ”fredlig användning av kärnenergi”, och att bekräfta giltigheten hos den föregående strategin i flera steg, som bygger på åtaganden som gjorts under tidigare granskningsprocesser, särskilt åren 1995, 2000 och 2010; att betona att en balanserad strategi mellan de tre pelarna är avgörande för att 2020 års granskningskonferens ska ge ett positivt resultat och för att konkreta, effektiva och gemensamt överenskomna åtgärder ska antas som skulle göra det möjligt att bygga vidare på tidigare åtaganden; att betona EU:s viktiga roll när det gäller att underlätta en fredsorienterad politik och främja internationell stabilitet,

c) att utan dröjsmål se till att ett rådsbeslut som formaliserar EU:s gemensamma ståndpunkt i samband med icke-spridningsfördragets granskningskonferens antas,

d) att understryka att icke-spridningsfördraget har varit oundgängligt för freden och säkerheten i världen under fem årtionden,

e) att ge fortsatt stöd till verksamheten inför 2020 års granskningskonferens genom ett ekonomiskt bidrag på 1,3 miljoner euro till utåtriktad verksamhet i form av tre temainriktade seminarier som omfattar pelarna ”nedrustning”, ”icke-spridning” och ”fredlig användning av kärnenergi” samt fyra regionala möten och två sidoevenemang; att fortsätta att upprätthålla de huvudsakliga målen för EU:s verksamhet, särskilt i fråga om att bygga upp tillit och förtroende, öka medvetenheten om hinder och potentiella områden för konvergens samt utarbeta underlag för en färdplan så att 2020 års granskningsprocess blir en framgång,

f) att fortsätta att betona att om skillnaderna mellan staterna ökar ännu mer skulle det leda till en gradvis tilltagande misskreditering av icke-spridningsfördraget som ett tillförlitligt globalt rättsligt instrument och till en urholkning av det globala nedrustningsarbetet, och därigenom skulle risken för en ytterligare spridning av kärnvapen öka världen över; att med tanke på det bristande samförståndet vid både 2015 års utvärderingskonferens och i de förberedande kommittéerna varna de stater som är parter i fördraget för att icke-spridningsfördraget inte längre kan tas för givet om det saknas ett tydligt åtagande från parternas sida,

g) att påminna de stater som är parter i fördraget om att femtioårsdagen av icke‑spridningsfördraget sammanfaller med 2020 års granskningskonferens och att det skulle kunna driva på arbetet för att skapa en uppriktig och resultatinriktad dialog för att återställa den ömsesidiga tilliten och det ömsesidiga förtroendet, med målet att utvidga områden som överlappar varandra och att hitta en gemensam grund att stå på för att komma vidare i diskussionerna samt att betona att det slutliga målet är att anta ett dokument som man enas gemensamt om och där man erkänner att kärnvapennedrustning och ett totalt avskaffande av kärnvapen är ett gemensamt mål, i enlighet med artikel VI i icke‑spridningsfördraget,

h) att efterlysa ett starkt politiskt ledarskap till stöd för icke-spridningsfördragets granskningskonferens; att förmedla ett budskap till de stater som är parter i icke‑spridningsfördraget om att stats- och regeringschefernas deltagande vid konferensen skulle visa vilken betydelse staterna fäster vid icke‑spridningsfördraget och granskningsprocessen; att uppmana företrädarna för de stater som är parter i fördraget att ta tillfället i akt vid den tionde granskningskonferensen att återigen bekräfta att ”ett kärnvapenkrig inte kan vinnas och aldrig får utkämpas”,

i) att betona att en selektiv tillämpning av icke-spridningsfördraget eller vissa parters bristande efterlevnad av memorandum till icke-spridningsfördraget undergräver förtroendet för hela fördragssystemet; att uppmana alla länder som undertecknat icke-spridningsfördraget att fullgöra de åtaganden de gjort,

j) att glädjas åt att kärnvapen inte har använts på 72 år; att varna de stater som är parter i icke-spridningsfördraget för att en utveckling av de situationer där kärnvapen skulle kunna användas skulle kunna äventyra den globala strategiska stabiliteten och praxisen att inte använda kärnvapen allvarligt,

k) att uppmana samtliga stater att, när det gäller kärnvapen och relaterad teknik för leverans, erkänna att system för kontroll, nedrustning och icke‑spridning är ytterst viktiga verktyg för att bygga upp tillit och på ett avgörande sätt bidra till att åtgärda den försämrade internationella säkerhetsmiljön och därmed förhindra ett större mellanstatligt krig och bevara fred och säkerhet,

l) att betona att en effektiv kontroll av kärnvapennedrustningen är avgörande för att skapa en kärnvapenfri värld; att fortsätta och intensifiera sina ansträngningar, även i samarbete med internationella och regionala organisationer och det civila samhället, för att ta itu med de utmaningar som finns i fråga om kontroll av krav gällande skydd, säkerhet och icke-spridning,

m) att med kraft uppmana de stater som är parter i icke-spridningsfördraget att göra sitt yttersta för att göra ytterligare framsteg i fråga om vapenkontroll och kärnvapennedrustningsprocesser, särskilt genom en total minskning av världens kärnvapenlager, och att se till att trenden att minska kärnvapenarsenalen sedan 1986, då antalet kärnvapen var som högst, inte slår om; att förmedla ett budskap om att icke-spridningsfördraget bör användas som en plattform för alla diplomatiska insatser i detta avseende,

n) att med kraft uppmana Förenta staterna och Ryssland att öka den ömsesidiga tilliten och det ömsesidiga förtroendet i syfte att återuppta en dialog om hur man kan bygga upp ett nytt vapenkontrollförhållande; att betona att ett tydligt åtagande från Rysslands och Förenta staternas sida – före 2020 års granskningskonferens – om att förlänga det nya Start-avtalet före februari månad 2021, skulle utgöra ett viktigt bidrag till granskningskonferensen; att med kraft uppmana båda parter att förhandla fram ett nytt instrument som skulle omfatta både utplacerade och icke-utplacerade vapen samt strategiska och icke-strategiska vapen och som skulle omfatta Kina, mot bakgrund av landets enorma uppbyggnad av missiler; att uttrycka oro över att Ryssland nyligen placerat ut Avangard – hypersoniska återinträdesfarkoster – i regionen Orenburg; att påminna Ryssland om att det nya Start-avtalet, som begränsar antalet stridsspetsar till sammanlagt 1 550 stycken, och de tillhörande kontrollbestämmelserna kommer att gälla för Avangards alla utplacerade hypersoniska återinträdesfarkoster,

o) att upprepa att EU djupt beklagar att avtalet om medeldistanskärnvapen (INF‑avtalet) nyligen bröt samman på grund av Rysslands utplacering av missilsystemet SSC-8 – som kan bestyckas med kärnvapen, som är mobilt, svårt att upptäcka och sänker tröskeln för användning av kärnvapen i väpnade konflikter – och samtidigt betona att detta har en betydande negativ inverkan på den europeiska säkerheten och på strukturen för kontroll av strategiska kärnvapen; att uppmana INF-avtalets båda signatärstater att återuppta dialogen om hur man kan införa ett nytt rättsligt bindande instrument för kort- och medeldistansrobotar; att stödja insatserna för att följa ett multilateralt angreppssätt i fråga om ett sådant instrument till att omfatta alla andra länder som äger denna typ av vapen, inklusive Kina,

p) att uttrycka bestörtning över att INF-avtalet urholkats, även med tanke på att i synnerhet medeldistansrobotar lätt kan öka riskerna för en nukleär upptrappning på den europeiska kontinenten,

q) att uppmuntra till samtal om möjligheten till ett multilateralt fördrag om ballistiska missiler, som sträcker sig längre än INF-avtalet mellan Förenta staterna och Ryssland, så att andra parter inkluderas,

r) att uppmana både Förenta staterna och Ryssland att tillhandahålla alla övriga parter i icke-spridningsavtalet och FN:s säkerhetsråd en förklaring i vilken de anger vilka åtgärder de vidtar efter deras tillbakadragande från INF-avtalet för att säkerställa att de fullgör sina åtaganden enligt artikel VI i icke-spridningsavtalet; att på unionens vägnar vidta de åtgärder som krävs för detta ändamål,

s) att uppmana Ryssland att stå fast vid sitt åtagande enligt samförståndsavtalet från Budapest och att respektera de säkerhetsgarantier som getts Ukraina,

t) att betrakta ett tillbakadragande från eller ett sammanbrott av systemen för kontroll av kärnvapen som ett farligt prejudikat för icke-spridningsavtalet; att ha i åtanke att parterna i icke-spridningsfördraget skulle kunna betrakta sådana händelser som ett hot mot deras nationella säkerhet och att följderna av detta skulle kunna destabilisera icke-spridningsfördraget i sin helhet,

u) att se till att dessa betänkligheter uppmärksammas vid 2020 års granskningskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen; att vidta nödvändiga diplomatiska och politiska åtgärder för att undanröja det direkta hot som medeldistanskärnvapen utgör för Europeiska unionen och dess medlemsstater,

v) att lyfta fram Natoländernas bidrag i fullgörandet av sina åtaganden enligt icke‑spridningsfördraget när det gäller att minska antalet kärnvapen med 95 procent sedan kalla krigets slut genom kärnvapnens omriktning från sina mål, deras lägre beredskap och nedgraderade roll i försvaret; att uppmana Nato och icke-spridningsfördragets övriga signatärstater att fortsätta sina ansträngningar för att minska antalet kärnvapen ytterligare, i full överensstämmelse med icke‑spridningsfördraget, som bygger på den stegvisa strategin som främjar internationell stabilitet och säkerhet,

w) att notera det faktum att 122 stater har antagit fördraget om förbud mot kärnvapen, som nu undertecknats av 80 stater och ratificerats av 35, och därför är att betrakta som ett önskemål om att nå målet om en kärnvapenfri värld; att understryka att kärnvapennedrustningen inte kan skiljas från den kollektiva säkerheten, att den kan göra framsteg bara om man tar hänsyn till den strategiska kontexten och att den måste ingå i en gradvis process som garanterar att säkerheten upprätthålls för alla och att det samtidigt inte blir några nya kapprustningar; att påminna om att fördraget om förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen utgör en nödvändig och oersättlig etapp på vägen mot en kärnvapenfri värld, i och med att det förhindrar en ökning av kärnvapenarsenalerna,

 x) att bekräfta rätten för parterna i icke-spridningsfördraget till en fredlig användning av kärnenergi för att uppnå sina energikrav på längre sikt, i enlighet med bestämmelserna i icke-spridningsfördraget; att arbeta med länder som vill utveckla kapacitet på detta område i riktning mot en ansvarsfull användning av kärnenergi för uteslutande fredliga ändamål, under förutsättning att alla villkor gällande skydd, säkerhet och icke-spridning är uppfyllda; att överväga lämpliga åtgärder ifall sådana länder inte lyckas samarbeta och uppfylla alla villkor gällande skydd, säkerhet och icke-spridning; att tillhandahålla hjälp och samtidigt göra det obligatoriskt för länder som vill utveckla kapacitet för fredlig användning av kärnenergi att utveckla en stark kärnsäkerhetskultur samt att erkänna den roll och det värde som IAEA och dess säkerhetssystem spelar för att genomföra icke‑spridningsfördraget och stärka kärnsäkerhetsramen,

y) att begränsa överföringen av spridningsrelaterad kärnteknik till de stater som är parter i icke-spridningsfördraget och som har anslutit sig till och tillämpar IAEA:s övergripande säkerhetskontroller, för att på så sätt stödja beslutet från 1995 års utvärderingskonferens om att nya försörjningsordningar för överföringen av känslig kärnteknik bör, som en nödvändig förutsättning, kräva en acceptans av IAEA:s övergripande säkerhetskontroller och internationella rättsligt bindande åtaganden om att inte förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar,

z) att fortsätta sina ansträngningar för att upprätta en zon som är fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern i enlighet med resolutionen från 1995, som i dag är försvagad till följd av Israels politik och Irans återupptagna anrikning av uran; att fullfölja de initiativ som verkar för att skapa förtroende genom åtgärder som syftar till att främja en inkluderande dialog mellan sakkunniga och beslutsfattare, med stöd av en finansieringsram på 2,86 miljoner euro för genomförandet av projekten,

aa) att stödja den regionala strategin, som är en av de viktigaste möjligheterna att främja nedrustning och icke-spridning; att beakta resultatet från den första sessionen under konferensen om upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern och fortsatt ställa sig bakom det mångåriga målet att utarbeta ett rättsligt bindande fördrag som möjliggör upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern; att uppmuntra alla deltagande stater att göra sitt yttersta för att fortsätta denna strävan vid konferensens andra session,

ab) att upprätthålla förslaget om en stegvis strategi som har lagts fram av Sverige i syfte att skapa politiskt stöd för pragmatiska, kortsiktiga och uppnåbara åtaganden i fråga om det globala nedrustningsarbetet, vars övergripande mål är att återskapa tillit och förtroende, att ställa sig bakom åtgärder som är inriktade på att minska kärnvapenspridningen, att förbättra samarbetsvanorna mellan staterna, att minska de nukleära riskerna och att öka öppenhet och insyn, som mellanliggande steg för att göra det lättare för de stater som är parter i fördraget att fullgöra de befintliga åtagandena,

ac) att uppmana de stater som är parter i fördraget att utarbeta och införa åtgärder som syftar till att minska riskerna i samband med användningen av kärnvapen, oavsett om de används avsiktligt eller oavsiktligt; att ange att åtgärderna skulle kunna handla om att förbättra kommunikationskanaler, protokoll och cybersäkerhet och att skapa en tydlig åtskillnad mellan konventionella och nukleära tillgångar samt att förbättra motståndskraften mot hybridhot och it-angrepp och att utöka beslutsprocessen vid en kris,

ad) att stödja åtagandet att öka öppenheten och insynen från kärnvapenstaternas sida i enlighet med de tretton nedrustningsåtgärder som antogs vid 2000 års utvärderingskonferens; att påminna om att en systematiserad rapportering ger en ytterligare förbättrad rapporteringsmekanism, vilket skulle leda till att en lika hög grad av öppenhet uppnås bland dessa stater; att i detta sammanhang ägna särskild uppmärksamhet åt förslagen från initiativet för icke‑spridning och nedrustning för att öka öppenheten och insynen för att stärka icke-spridningsfördragets granskningsprocess,

ae) att notera det förslag om att skapa en miljö för kärnvapennedrustning (CEND) som Förenta staterna har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets granskningskonferens år 2020, i syfte att hitta och ta itu med de faktorer i den internationella säkerhetsmiljön som utgör hinder för ytterligare framsteg på nedrustningsområdet, och att införa en mer pragmatisk syn på nedrustning och att tillhandahålla positiva bidrag, så att 2020 års granskningskonferens blir en framgång; att föra fortsatta diskussioner om förslaget inom ramen för 2020 års granskningskonferens och därefter,

af) att uppmana alla stater att utan ytterligare dröjsmål påbörja diskussioner om att inleda och slutföra en av de kvarstående prioriteringarna – fördraget om förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen – som är helt nödvändigt för att risken för en ny kärnvapenkapprustning ska kunna uteslutas och en förutsättning för att kärnvapnen ska kunna avskaffas,

ag) att se till att EU fortsätter att vara en stark förespråkare av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) och organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBTO); att också påminna om hur viktigt och brådskande ikraftträdandet av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar är för att undvika att nya vapen utvecklas,

ah) att återigen bekräfta EU:s fortsatta ansträngningar för att den gemensamma övergripande handlingsplanen ska ses som det bästa tänkbara sättet att få en försäkran från Iran om en uteslutande fredlig användning av kärnenergi och som ett viktigt verktyg för att förbättra stabiliteten och säkerheten i Mellanöstern; att fortsatt understryka EU:s viktiga roll i att nå en väg framåt för att säkra kärnteknikavtalet; att upprepa att EU beklagar dels Förenta staternas tillbakadragande från den gemensamma övergripande handlingsplanen, dels återinförandet av sanktioner; att beklaga att Iran avskaffat gränserna för sin framställning av anrikat uran, som i sin tur kan användas för framställning av såväl reaktorbränsle som kärnvapen, och att landet därmed sedan juli 2019 bryter mot sina åtaganden enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen, vilket lett till att tvistlösningsmekanismen utlösts av handlingsplanens alla europeiska signatärstater; att påminna om att detta öppnar dörren till en mycket oroande tid av ovisshet när det gäller internationell stabilitet och säkerhet; att bekräfta behovet att komma överens i syfte att minska hotet från Irans robotprogram; att uppmana Iran att återgå till fullständig efterlevnad av sina kärnteknikrelaterade åtaganden enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen och icke-spridningsfördraget,

ai) att beklaga Irans stöd till våldsamma icke-statliga aktörer samt utvecklingen och användningen av kapacitet för ballistiska missiler som destabiliserar hela Mellanöstern,

aj) att upprepa att EU ger sitt fulla stöd för målet att få till stånd en kärnvapennedrustning i Nordkorea på ett fullständigt, kontrollerbart och oåterkalleligt sätt i enlighet med alla relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd; att med kraft uppmana Nordkorea att överge sitt kärnvapenprogram och återgå till icke-spridningsfördraget och IAEA:s säkerhetskontroller; att ge den pågående dialogprocessen fortsatt stöd och samtidigt eftersträva en mer aktiv roll i förhandlingarna där man drar nytta av EU:s diplomatiska expertis; att påminna om att Nordkorea fortsätter att utgöra ett regionalt och internationellt kärnvapenhot och ballistiskt hot,

ak) att fortsätta att stå fast vid och bevara icke-spridningsfördraget som ett viktigt multilateralt instrument till förmån för internationell fred och säkerhet, för att främja dess universalisering och stärka dess genomförande i alla dess tre lika viktiga och ömsesidigt förstärkande pelare; att uppmuntra alla stater som är parter i icke-spridningsfördraget att intensifiera sina insatser för att samarbeta med varandra och driva på arbetet med att göra ett förnyat åtagande om ett övergripande, fullständigt och balanserat genomförande av icke-spridningsfördraget,

al) att uppmana alla stater som ännu inte har gjort det att underteckna och ratificera icke-spridningsfördraget som kärnvapenfria stater och, i avvaktan på anslutning, att tillämpa dess villkor och förbinda sig att uppfylla dess mål för icke-spridning och nedrustning, bland annat genom att lägga fram bevis för att de inte ägnar sig åt överföring av kärnteknik och genom att stärka konventionen om fysiskt skydd av kärnämne.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.