Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/2185(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0255/2014

Ingivna texter :

A7-0255/2014

Debatter :

Omröstningar :

PV 16/04/2014 - 7.35
CRE 16/04/2014 - 7.35
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2014)0430

Antagna texter
PDF 142kWORD 60k
Onsdagen den 16 april 2014 - Strasbourg
Förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten
P7_TA(2014)0430A7-0255/2014

Europaparlamentets resolution av den 16 april 2014 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten (2013/2185(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt ingressen och artiklarna 4.3 (lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna), 5 (tilldelning av befogenheter och subsidiaritet), 10.1 (representativ demokrati), 10.2 (företrädande av unionsmedborgarna) och 12 (de nationella parlamentens roll),

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, särskilt ingressen och avdelning II om interparlamentariskt samarbete, och av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilka fogats till Lissabonfördraget,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 juni 1997 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten(1), av den 7 februari 2002 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten inom ramen för den europeiska integrationen(2) och av den 7 maj 2009 om utvecklingen av förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten enligt Lissabonfördraget(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet, subsidiaritet och proportionalitet – 19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011(4),

–  med beaktande av de slutliga rekommendationerna av den 20 december 2011 från styrgruppen för förbindelserna med de nationella parlamenten inom ramen för Lissabonfördraget,

–  med beaktande av kommissionens årsrapporter om förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och de nationella parlamenten, särskilt rapporten från 2012 (COM(2013)0565),

–  med beaktande av de slutsatser som konferensen för talmän i EU-ländernas parlament har antagit sedan Lissabonfördragets ikraftträdande(5), särskilt vid mötena i Warszawa 2012 och Nicosia 2013,

–  med beaktande av bidragen till och slutsatserna från mötena i Konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac) sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, särskilt mötet för L Cosac i Vilnius 2013(6), och av Cosacs halvårsrapporter,

–  med beaktande av Cosacs 20:e halvårsrapport, särskilt avsnitten om demokratisk legitimitet i EU och de nationella parlamentens roll och om politisk dialog och valet till Europaparlamentet 2014,

–  med beaktande av de nationella parlamentens bidrag till Cosacs ordförandemöte, vilket hölls i det grekiska parlamentet i Aten den 26–27 januari 2014,

–  med beaktande av de riktlinjer för interparlamentariskt samarbete som konferensen för talmän i EU-ländernas parlament antog i Lissabon den 21 juli 2008,

–  med beaktande av slutsatserna från de interparlamentariska konferenserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) den 9−10 september 2012 i Pafos (Cypern), den 24–26 mars 2013 i Dublin (Irland) och den 4−6 september 2013 i Vilnius (Litauen) och bidraget från den interparlamentariska konferens om ekonomisk och finansiell styrning av EU som ska anordnas enligt artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och som hölls den 16–17 oktober 2013 i Vilnius (Litauen),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen(7) och om Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna(8),

–  med beaktande av rapporten Mot en verklig ekonomisk och monetär union, som den 5 december 2012 lades fram av ordförandena Van Rompuy, Juncker, Barroso och Draghi,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 13–14 december 2012 samt den 24–25 oktober och 19–20 december 2013,

–  med beaktande av artikel 130 i arbetsordningen,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om genomförande av Lissabonfördraget med avseende på Europaparlamentet(9),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0255/2014), och av följande skäl:

A.  Enligt EU-fördraget måste EU:s nuvarande institutionella struktur betraktas som en fas i den process för att skapa en allt fastare sammanslutning som inleddes då Europeiska gemenskaperna bildades.

B.  Enligt principen om lojalt samarbete ska unionen och dess medlemsstater respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen. Medlemsstaterna ska enligt samma princip hjälpa unionen att fullgöra sina uppgifter och de ska avstå från varje åtgärd som kan riskera att unionens mål inte uppnås.

C.  Artikel 12 i EU-fördraget, där de nationella parlamentens uppgifter anges, stärker principen om lojalt samarbete genom att slå fast att de nationella parlamenten bidrar aktivt till en väl fungerande union.

D.  Genom principen om tilldelade befogenheter fastställs unionens befogenheter, som utövas i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det åligger samtliga EU-institutioner att tillsammans med de nationella parlamenten se till att lagstiftningsakterna är förenliga med subsidiaritetsprincipen.

E.  Demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet måste garanteras på alla nivåer där beslut fattas och genomförs samt i det ömsesidiga samspelet mellan dessa nivåer.

F.  Unionens sätt att fungera bygger på representativ demokrati och på en dubbel demokratisk legitimitet genom Europaparlamentet, som är direktvalt av medborgarna, och medlemsstaterna såsom dessa är företrädda i rådet av sina regeringar, som själva är demokratiskt ansvariga inför sina nationella parlament och medborgare.

G.  Europaparlamentet och de nationella parlamenten är, inom sina respektive befogenhetsområden, hörnpelarna i unionens dubbla demokratiska legitimitet: Europaparlamentet är den institution där medborgarna är direkt företrädda på EU-nivå, och de nationella parlamenten är de nationella institutioner som kan utkräva ansvar av regeringsföreträdarna i rådet.

H.  De nationella parlamenten är därför inte någon ”tredje kammare” i EU:s lagstiftande församling, utan snarare ett instrument för att utkräva ansvar av unionens andra kammare, dvs. rådet.

I.  Det är därför lämpligt att acceptera denna konstruktiva inställning från de nationella parlamentens sida, vilken kommer till uttryck genom förmedlingen av sådana bidrag.

J.  De nationella parlamenten bör utveckla stabila och konsekventa EU-relaterade strukturer för att stärka förbindelserna med EU-institutionerna och tillägna sig ytterligare sakkunskaper i EU-relaterade frågor.

K.  I det nuvarande integrationsskedet har de nationella parlamenten sin egen specifika roll att spela som består i att stärka en ”europeisk medvetenhet” i medlemsstaterna och föra medborgarna närmare EU.

L.  Det interparlamentariska samarbetet kan vara mycket viktigt för att driva den europeiska integrationsprocessen framåt genom att möjliggöra informationsutbyten, en gemensam hantering av problem, en ömsesidigt gynnsam dialog och ett smidigare införlivande av EU-lagstiftning i nationell lagstiftning.

M.  Efter inrättandet av den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och av den interparlamentariska konferensen om ekonomisk styrning, och efter det att de sektorsspecifika interparlamentariska utskottsmötena har blivit den prioriterade samarbetskanalen, bör Cosac fortsätta att fungera som forum för regelbundet utbyte av synpunkter, information och bästa praxis gällande de praktiska aspekterna av den parlamentariska kontrollen.

N.  Europaparlamentet bör på närmare håll göras delaktigt i den ”politiska dialog” som kommissionen har inrättat med de nationella parlamenten, och särskilt i den förstärkta politiska dialogen i samband med den europeiska planeringsterminen för förhandssamordning av den ekonomiska politiken. Detta är framför allt viktigt med tanke på det ömsesidiga beroendet mellan Europaparlamentets och de nationella parlamentens beslut.

O.  Europaparlamentets arbetsordning har ändrats för att ta hänsyn till Lissabonfördragets bestämmelser om de nationella parlamentens roll i EU.

P.  Hänsyn bör tas till den roll som konferensen för talmän i EU-ländernas parlament för närvarande spelar inom det interparlamentariska samarbetet.

I.  De nationella parlamenten och unionens demokratiska legitimitet

1.  Europaparlamentet gläder sig över att det finns fördragsbestämmelser som ger de nationella parlamenten en rad rättigheter och skyldigheter som gör det möjligt för dem att aktivt bidra till en union som fungerar väl. Parlamentet anser att dessa rättigheter och skyldigheter omfattar följande:

   a) Ett aktivt deltagande i EU-frågor (befogenheter att ratificera fördrag, deltagande i konvent enligt artikel 48 i EU-fördraget, kontroll av nationella regeringar, subsidiaritetsprövning, möjligheter att motsätta sig lagstiftning under exceptionella omständigheter, införlivande av EU-lagstiftning i nationell lagstiftning).
   b) En politisk dialog (interparlamentariskt samarbete och ömsesidigt utbyte av information med EU-institutionerna, särskilt Europaparlamentet).

2.  Europaparlamentet påpekar att unionens dubbla demokratiska legitimitet som en union av medborgare och en union av medlemsstater förkroppsligas, i EU:s lagstiftningsprocess, av Europaparlamentet och rådet. Om medlemsstaterna ska företrädas på ett enhetligt och demokratiskt sätt i EU, bör de nationella regeringarnas hållningar i rådet ta vederbörlig hänsyn till åsikterna i de nationella parlamenten, så att rådets demokratiska karaktär stärks.

3.  Europaparlamentet understryker att de nationella parlamenten och Europaparlamentet måste garantera verklig legitimitet och ansvarsskyldighet på nationell nivå respektive EU-nivå. Parlamentet påminner om den princip som anges i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2012, om att det allmänna målet under processen förblir ”att säkerställa demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet på den nivå där besluten fattas och genomförs”.

4.  Europaparlamentet berömmer de nationella parlamenten för att ha vidtagit åtgärder för att

   a) förbättra sina styrnings- och kontrollförfaranden, i syfte att åstadkomma större enhetlighet,
   b) förbereda de nationella ministrarnas och regeringarnas arbete i rådet och Europeiska rådet, i enlighet med de nationella författningarna,
   c) kontrollera de ställningstaganden som de nationella ministrarna och regeringarna gör i rådet och Europeiska rådet, i enlighet med de nationella författningarna,
   d) utöva en effektiv styrnings- och kontrollfunktion när det gäller genomförandet av direktiv och förordningar,
   e) uppmuntra rådet att förbättra insynen i sina överläggningar om lagstiftningsakter, särskilt under den förberedande fasen av lagstiftningsprocessen, för att minska informationsasymmetrin mellan Europaparlamentet och rådet,
   f) utvärdera förbindelserna mellan Europaparlamentets utskott och de nationella parlamentens utskott.

5.  Europaparlamentet bekräftar den roll som dess egna utskott och de nationella parlamentens utskott spelar i EU:s lagstiftningsprocess.

6.  Europaparlamentet beklagar därför djupt bristen på insyn i överläggningarna om lagstiftningsakter och det bristfälliga informationsflödet mellan Europaparlamentet och rådet. Rådet uppmanas att i fråga om öppenhet och insyn tillämpa samma nivåer som parlamentet, särskilt vid utarbetandet av lagstiftningsakter.

7.  Europaparlamentet anser att bristen på insyn i rådets överläggningar, särskilt när det gäller lagstiftningsakter, gör det svårt för regeringarna att vara verkligt ansvariga inför sina respektive nationella parlament.

8.  Europaparlamentet konstaterar att de tröskelvärden som anges i artikel 7.3 i protokoll nr 2 hittills har uppnåtts två gånger under subsidiaritetsprövningarna. Syftet med mekanismen för tidig varning är inte att blockera EU:s beslutsprocess, utan att förbättra EU-lagstiftningens kvalitet genom att framför allt säkerställa att EU agerar inom ramen för sina befogenheter.

9.  Europaparlamentet anser därför att de nationella parlamentens och EU-institutionernas övervakning av efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen inte bör ses som en onödig begränsning, utan som en mekanism som garanterar de nationella parlamentens befogenheter, eftersom den bidrar till att justera form och innehåll för gynnsam lagstiftningsverksamhet inom EU.

10.  Europaparlamentet anser att mekanismen för tidig varning bör ses och användas som ett bland flera instrument för att säkerställa ett verkningsfullt samarbete mellan EU-institutionerna och de nationella institutionerna.

11.  Europaparlamentet gläds åt att denna mekanism i praktiken även används som en kanal för samråd och samarbetsinriktad dialog mellan de olika institutionella nivåerna inom EU:s flernivåsystem.

12.  Europaparlamentet anser att institutionerna först och främst bör betrakta de nationella parlamentens motiverade yttranden som en möjlighet att få en klarare bild av hur man bäst uppnår lagstiftningsakternas mål. Kommissionen uppmanas att snabbt och utförligt besvara de motiverade yttranden och bidrag som skickas av de nationella parlamenten.

II.  De interparlamentariska förbindelserna och den europeiska integrationsprocessen

13.  Europaparlamentet vidhåller att EU:s interparlamentariska samarbete inte ersätter den normala parlamentariska kontroll som Europaparlamentet utövar i enlighet med sina fördragsfästa befogenheter och som de nationella parlamenten utövar över sina respektive regeringars EU-relaterade verksamhet. Parlamentet anser att syftet med detta samarbete är att

   a) främja utbyte av information och bästa praxis mellan nationella parlament och Europaparlamentet, i syfte att göra det möjligt för dem att utöva en effektivare kontroll och bidra i större utsträckning utan att deras respektive befogenheter undergrävs,
   b) se till att parlamenten till fullo kan utöva sina befogenheter när det gäller EU-frågor,
   c) främja framväxten av en verkligt europeisk parlamentarisk och politisk kultur.

14.  Europaparlamentet betraktar interparlamentariska möten som platser där EU-politik och nationell politik strålar samman och ger värdefulla impulser till varandra. En viktig funktion för dessa möten är att göra det möjligt för de nationella parlamenten att ta hänsyn till det europeiska perspektivet i nationella debatter och för Europaparlamentet att ta hänsyn till det nationella perspektivet i europeiska debatter.

15.  Europaparlamentet påpekar att det nya europeiska interparlamentariska systemet alltjämt håller på att ta form och måste avspegla ett samförståndsbaserat förhållningssätt i enlighet med avdelning II artikel 9 i protokoll nr 1 till Lissabonfördraget, där det fastställs att Europaparlamentet och de nationella parlamenten tillsammans har till uppgift att i samförstånd bestämma hur det interparlamentariska samarbetet ska organiseras och främjas i unionen, även om det fortfarande är för tidigt att utarbeta en gemensam ram för interparlamentariskt samarbete.

16.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som i enlighet med rekommendationerna från styrgruppen för förbindelserna med de nationella parlamenten har vidtagits sedan Lissabonfördragets ikraftträdande för att intensifiera samarbetet mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet, framför allt när det gäller planeringen av interparlamentariska utskottsmöten (50 stycken sedan 2010), översändandet av de nationella parlamentens översända handlingar (motiverade yttranden och bidrag) till ledamöterna av de nationella parlament och relevanta politiska organ, införandet av videokonferenser, främjandet av bilaterala besök, tekniska förbättringar av Ipex (InterParliamentary EU information eXchange), det ökade antalet samarbetsprojekt inom ramen för Europeiskt centrum för parlamentarisk forskning och dokumentation (CERDP), besök av administrativa tjänstemän samt utbyte av information och bästa praxis. Parlamentet anser att dessa åtgärder bidrar till att göra de interparlamentariska förbindelserna mer effektiva och fokuserade, samtidigt som de bidrar till parlamentarisk demokratisering.

17.  Europaparlamentet understryker att de interparlamentariska mötena behöver organiseras i nära samarbete med de nationella parlamenten för att deras effektivitet och kvalitet ska förbättras. Parlamentet rekommenderar därför att de nationella parlamenten ska inbegripas i ett så tidigt skede som möjligt när dagordningen till de interparlamentariska mötena utarbetas.

18.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av interparlamentariska möten bör bygga på praktiska arrangemang som tar hänsyn till de särskilda inslagen i varje typ av möte.

19.  Europaparlamentet lovordar effektiviteten i de interparlamentariska utskottsmötena. Parlamentet ser gärna att det mellan olika föredragande finns ett närmare samarbete om specifika lagstiftningsfrågor.

20.  Europaparlamentet välkomnar att effektiva möten hålls mellan de politiska grupperna och de europeiska politiska partierna som ett led i EU:s interparlamentariska samarbete. Parlamentet efterlyser fortsatt stöd för dessa möten som ett effektivt sätt att utveckla en äkta europeisk politisk medvetenhet.

21.  Europaparlamentet välkomnar den roll som Ipex har främst som plattform för utbyte av information om parlamentariska kontrollförfaranden, trots de språksvårigheter som kan uppstå. För att ”dialogen” mellan parlamenten ska bli så ändamålsenlig som möjligt uppmanas de nationella parlamenten att ägna särskild uppmärksamhet åt flerspråkighetsprincipen.

22.  Europaparlamentet betonar att det interparlamentariska samarbetet måste vara öppet och inkluderande och är bekymrat över att det anordnas reducerade interparlamentariska möten som inte omfattar alla parlament och som har till syfte att anta ståndpunkter om EU-frågor där det inte finns samförstånd.

23.  Europaparlamentet konstaterar att den ”politiska dialogen” (som inleddes genom ”Barroso-initiativet” 2006) och mekanismen för tidig varning är två sidor av samma mynt. Parlamentet noterar utvecklingen av långtgående förbindelser mellan de nationella parlamenten och kommissionen och instiftandet av en ”förstärkt politisk dialog” som ett led i den europeiska planeringsterminen för förhandssamordning av den ekonomiska politiken.

III.  Utveckling och förslag

24.  Europaparlamentet föreslår att en överenskommelse ska träffas mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Denna överenskommelse skulle kunna ligga till grund för ett effektivt samarbete i enlighet med artikel 9 i protokoll nr 1 till Lissabonfördraget och artikel 130 i parlamentets arbetsordning.

25.  Europaparlamentet begär att regelbundna, tematiskt strukturerade och effektiva möten ska hållas mellan de politiska grupperna och de europeiska politiska partierna inom ramen för EU:s interparlamentariska samarbete.

26.  Europaparlamentet betonar att det interparlamentariska samarbetet alltid måste sträva efter att sammanföra rätt människor vid rätt tidpunkt för att på ett meningsfullt sätt ta itu med rätt frågor, så att de beslut som fattas inom olika ansvarsområden drar fördel av det mervärde som följer av äkta dialog och verkliga debatter.

27.  Europaparlamentet anser att Cosac bör fortsätta att fungera som forumet för regelbundet utbyte av synpunkter, information och bästa praxis när det gäller de praktiska aspekterna av den parlamentariska kontrollen.

28.  När det gäller konferensen om ekonomisk styrning – som bygger på artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning – påminner Europaparlamentet om att en överenskommelse som nåddes vid konferensen för talmän i EU-ländernas parlament i Nicosia i april 2013 innehåller bestämmelser om ett antal arrangemang för denna konferens och att en översyn av dessa arrangemang ska genomföras 2015 vid konferensen för talmän i EU-ländernas parlament i Rom. Parlamentet anser således att alla förfaranden för godkännande av praktiska arrangemang för konferensen om ekonomisk styrning före denna översyn är förhastade och därför bör undvikas.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 200, 30.6.1997, s. 153.
(2) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 322.
(3) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 94.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0061.
(5) http://www.ipex.eu/IPEXL-WEB/euspeakers/getspeakers.do
(6) http://www.cosac.eu/
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0598.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0599.
(9) Antagna texter, P7_TA(2014)0249.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy